Sol, vind, vatten och sexövergrepp

Under vecka 9 i år är delegater från Haro och FEFAF i New York för att deltaga i diverse arrangemang anordnade vid mötet med FN:s kommission för kvinnors status (CSW). Därvid skall de också anordna ett seminarium, som har ämnet: “Betydelsen av att värdera kvinnors omsorgsarbete för att kunna eliminera diskriminering mot kvinnor och flickor”. Detta seminarium anknyter direkt till FN-mötets övergripande tema, som fokuserar alla former av diskriminering och våld mot i synnerhet flickor. Våra utsända vill i detta viktiga sammanhang påvisa sambandet mellan nedvärdering, förtryck och misshandel av kvinnor.

Det har blivit alltmer erkänt, att kvinnor är osynliggjorda främst för sina för mänsklighetens och alla samhällens fortbestånd nödvändiga omsorgsarbete iför att frambringa nya samhällsnyttiga medborgare. Att kvinnors arbete i människoproduktionens många faser har negligerats i ex. BNP-beräkningar fastslogs redan 1995 vid världskvinnokonferensen i Peking, vars slutdokument “Platform for action” kräver, att dessa insatser uppskattas och ges ett ekonomiskt värde i s.k. satellitberäkningar. Detta dokument har ratificerats av Sveriges förra regering men utan att några egentliga åtgärder vidtagits. Vi får bara hoppas på, att den nya alliansregeringen ger frågan en helt annan prioritering.

Nedvärderingen av kvinnors omsorgsarbete är i själva verket en grundbult i könsförtrycket. Tyvärr har den hittills rådande statsfeminismen i sin analys av den s.k. könsmaktordningen inte insett, att den har sin rot i den androcentriska nationalekonomin. En ekonomisk ringaktning av kvinnors samhällsnyttiga insatser har fått till följd, att kvinnorna har kommit att betraktas såsom en outtömlig naturresurs, som är fri och gratis att utnyttjas av alla i likhet med sol, vid och vatten. Detta synsätt bidrar i sin tur till utnyttjande av kvinnor på många andra vis – allt från underbetalning inom i synnerhet den kvinnodominerade offentliga vårdsektorn via olika former för orättvisor, kränkningar och förödmjukelser till fysisk brutalitet, övergrepp och sexutnyttjande.
Man kan f.ö. fråga sig, varför gränsen mellan avlönat och oavlönat arbete skall gå just där den nu är konventionellt fastställd? Tyvärr är denna frågeställning inte beaktad ens av de självutnämnda kvinnosaksföreträdarna. De om några borde med sin sociologistiska slagssida inse att belöningssystemet för samhällsnyttiga tjänster är en social konstruktion, som mycket väl kunde se ut på något annat sätt och avgjort inte är en naturlag utan kan ändras bara den politiska viljan finns. Varför skall t.ex. militära och politiska insatser avlönas i allt större omfattning, trots att man troligen kunde få män att bli soldater och politiker ändå, eftersom dessa sysslor tillfredsställer deras manliga ego? Detta resonemang är i varje fall inte dummare än, när det hävdas, att kvinnor inte skall ha ekonomisk erkänsla för sina moderliga omsorger, eftersom de ändå skulle utföra dem för sitt höga nöjes skull. Kvinnors samhällsplikter räknas tydligen av någon underlig anledning såsom privat tillfredsställelse, medan mäns egoistiska maktkamper inte bara skall tolereras utan t.o.m. statligt avlönas.

Det är i och för sig bra, att stora skattebaserade resurser avsätts för offentlig barnomsorg, eftersom det indirekt ger en ekonomisk värdering av det osynliggjorda arbetet. Det är dock märkligt, att egenbarnomsörjarna inte skall få något för sin andel av välfärdsarbetet. Välfärd skall tydligen bara produceras av det offentliga och fördelas av överheten till medborgarna i form av uniformerade naturaförmåner. Detta innebär dessutom ofta, att man går över ån efter vatten, som ibland är sämre än det närbelägna åvattnet. Om man genom ett statligt kontantstöd kan få folk att själva producera sin egen av samhället garanterade välfärd, så skulle det i många fall vara mer effektivt och i vart fall mera respektfullt mot människors egna livsstilsval. Välfärden är till för medborgarna – inte medborgarna för välfärdens styresmän.
Summan av kardemumman är, att det föreligger ett allvarligt samband, som tyvärr få har insett, mellan å ena sidan osynliggörande och nedvärdering och å andra sida diskriminering och våld. Att se kvinnor såsom sol, vind och vatten allenast, kan alltför lätt leda till grova utnyttjanden och t.o.m. sexövergrepp.

Önskar till sist, att alla fått en angenäm Valentin!