          |
|
|
Medlemmar i Haro skriver nu en blogg tillsammans, och kommenterar aktuella händelser och artiklar.
Läs bloggen!
|
|
|
 |
    |
|
|
...för och emot Vårdnadsbidraget!
För, Haro´s Jonas Himmelstrand
För, Kristdemokraterna
Emot, Arbetarrörelsens Tankesmedja
Emot, Socialdemokraterna |
|
|
|
|
     |
|
|
HAROS FAMILJEPOLITISKA PROGRAM
Haro vill sätta barnet i centrum.
Med den utgångspunkten kräver vi att svensk familjepolitik tar hänsyn till familjens önskemål och behov.
Föräldraskapet måste få präglas av valfrihet och jämställdhet.
Detta skall ske i enlighet med FN-konventionen om barnets rättigheter
BARNET I CENTRUM
Att sätta barnet i centrum innebär bl a:
· Att ge det mycket tid. Barn behöver vuxna som finns till hands, som kan ta till vara barnets individuella behov och som kan uppmuntra och stödja barnets egna initiativ. En närstående person är inte alltid utbytbar - små barns känslomässiga behov får aldrig förbises eller kompromissas bort!
· Att föräldrar till stor del sätter barnens behov före sina egna.
· Att samhället ser kostnader för barns uppväxt som en nödvändig investering
. Att lita till barnets egen utvecklingskraft och ge utrymme för fri lek
Begreppet barnomsorg och statliga subventioner
I Haro anser vi det självklart att \\\"barnomsorg\\\" omfattar såväl föräldrarnas omsorg om barnet i det egna hemmet, som daghem, familjedaghem, föräldrakooperativ, \\\"barnflicka\\\" eller andra alternativa former. Det måste ges ekonomiska möjligheter för dem som önskar, att vara hemma med barnen medan de är små. Liksom det måste finnas annan barnomsorg av god kvalitet att tillgå för dem som önskar det. Det är familjens livssituation vid det speciella tillfället som skall vara avgörande för hur föräldrarna väljer att ordna omsorgen om sina barn.
De som väljer en omsorgsform som ligger utanför den kommunala verksamheten får idag ingen del av de statliga subventionerna till barnomsorg. Detta trots att alla barn har omsorg av något slag och att även denna omsorg kostar. För hemmaföräldern - och även den deltidsarbetande föräldern - består kostnaden av utebliven lön från förvärvsarbete, då ju detta omöjliggörs av det faktum att arbete redan bedrivs i hemmet - med barnen. Många väljer, trots den orimliga arbetsbördan, att förvärvsarbeta på på kvällar, nätter och helger för att ha dagarna tillsammans med sina barn. I de fall detta är nödvändigt enbart av ekonomiska skäl är det ett bakslag för välfärdens och jämställdhetens utveckling.
Alla barn, såvida de inte behöver extra stöd och stimulans, bör få lika stor del av samhällets ekonomiska barnstöd, så att alla barn får omsorg på likvärdiga ekonomiska villkor. (Jämför artikel nr 18 i FN-konventionen om barnets rättigheter. Se även kommunallagen 2 kap 2§.)
Haro kräver att varje barn måste beredas omsorg i överensstämmelse med dess individuella behov och föräldrarnas speciella önskemål. (Jämför artikel nr 3 i FN-konventionen om barnets rättigheter.)
FÖRÄLDRASKAP
I föräldraskapet finns både rättigheter och skyldigheter inbyggda på ett naturligt sätt. Instinktivt vill vi vårda, fostra och sätta vår prägel på våra barn. Utan anmodan gör vi uppoffringar för deras skull. I ett samhälle måste det finnas en lyhördhet för dessa inbyggda, instinktiva krafter. Svensk familjepolitik har rubbat den naturliga balansen genom att ensidigt styra mot en modell av livsstil under småbarnsåren, lönearbete plus dagis. Detta är olyckligt då det inte sammanfaller med alla föräldrars visioner om vad föräldraskapet skulle kunna innebära.
Alla hinder måste undanröjas för föräldrar - ensamstående såväl som sammanlevande - att utöva sina naturliga rättigheter att leva med, vårda och fostra sina egna barn. Bara den enskilde föräldern kan bedöma hur mycket tid det måste få ta att upprätthålla och ytterligare stärka de band som finns mellan barnet och föräldern.
Föräldrar måste ges ekonomiska möjligheter och förtroende att fostra sina barn efter sin egen övertygelse. Utan ett sådant förtroende är det svårare att stå rakryggad och stark i sin föräldraroll - inför sina barn, omgivningen och sig själv. Föräldrarna utgör en förbisedd resurs och expertis i samhället och måste mötas av större respekt. De bör uppmuntras och stärkas i sin föräldraroll. (Jämför artikel nr 5 i FN-konventionen om barnets rättigheter.)
Ett fullödigt föräldraskap kräver också att det får utövas i ett betydligt mer barnvänligt samhälle i ekologisk balans, där familj, yrke, fritid, boende och personlig utveckling har integrerats utan inbyggda motsättningar.
VALFRIHET
Haro anser det viktigt att värna om familjen som naturlig, kulturell, social och ekonomisk enhet. Varje form av samhälleligt barnstöd måste konstrueras så, att familjens självbestämmanderätt gentemot myndigheter, experter och organisationer stärks. Någon typ av familjebeskattning eller en skatt som tar hänsyn till föräldrarnas försörjningsbörda skulle ge ett behövligt erkännande av familjens samhällsnyttiga insatser. Detta skulle dessutom gynna familjens möjligheter att själva välja livsstil.
Valfrihet förutsätter att en rik flora av barnomsorgsformer tillåts och uppmuntras. Dock skall ingen kommersiell eller offentlig barnomsorg gynnas framför barnomsorg given av föräldrarna i det egna hemmet. Alla ekonomisk och politisk styrning, som likriktar familjernas olika livsstilar, måste upphöra. Föräldrarna måste fritt få välja den omsorg de finner lämpligast för sitt barn, på likvärdiga ekonomiska, sociala och kulturella villkor (Jämför artikel nr 31 i FN-konventionen om barnets rättigheter.)
Många kommuner ser i besparingstider nedläggning av Öppna Förskolan som en enkel besparingsåtgärd. Haro kräver att de barn som inte finns inom den kommunala barnomsorgen ges rätt till Öppen Förskola. Det är ett sätt att ge barnen till hemmaföräldrar kulturella och sociala rättigheter i enlighet med FN:s barnkonvention.
Inte minst är verklig valfrihet inom barnomsorgen viktig för kvinnans möjligheter i samhället. Kvinnan måste fullt ut ges förtroende att forma sitt eget liv under småbarnsåren.
JÄMSTÄLLDHET
Jämställdhetsaspekten bör ses ur två perspektiv:
1. Rättvisa mellan män och kvinnor: Den förälder som i större eller mindre omfattning tar hand om barnen, får inte missgynnas i förhållande till sin medförälder, vare sig under den tid då de sammanlever eller efter eventuell separation. I jämställdhetens namn borde det vara självklart att föräldrar rättvist delar på alla former av sparande, försäkringar, pension och dylikt, som de gemensamt medverkat till.
Jämställdhet mellan kvinnor och män skall råda så att alla har lika möjligheter till deltagande i familje-, yrkes- och samhällsuppgifter; dock får och behöver inte jämställdheten kollidera med rätten att personligen ge sitt eget barn omsorg. Allt behöver inte ske samtidigt; varje viktig uppgift i en människas liv måste ges tillbörligt utrymme och naturligtvis utan att det skall inverka förödande på övriga angelägna engagemang.
Att få ge sina barn omsorg under jämförelsevis kort tid av livet måste betraktas som lika legitimt som att man under andra livsfaser helhjärtat och med gott samvete får avsätta tid åt exempelvis sin barndom, utbildning, militärtjänstgöring, karriär, ålderdom eller ev sjukdom.
Självklart skall män uppmuntras till väsentligt större insatser i familjelivet, men som vårt nuvarande regelsystem är beskaffat, kan varken man eller kvinna utan stora uppoffringar vara något annat än fritidsförälder efter det första året. Barn får aldrig betraktas som inkomstbortfall och förvärvshinder.
2. Rättvisa mellan kvinnor; Den heltidsarbetande yrkeskvinnans intressen får inte ensidigt stå i fokus och vara normbildande. När man beslutar om frågor som rör kvinnor (och barn) måste även hemmaförälderns intressen, behov och insatser beaktas. Samhället ger inte hemmaföräldern (oftast kvinnan) det erkännande och den trygghet hon behöver för att inte komma långt efter dem som förvärvsarbetar vad gäller pension, sjukpenning och meriter. Att personligen på heltid ta hand om egna barn är en uppgift som kräver många av de egenskaper som värderas i arbetslivet, t ex organisationsförmåga, planering, konfliktlösning, tålamod och uthållighet. Det bör därför räknas som en merit att på heltid, under längre tid, ha ägnat sig åt denna uppgift - vilket borde underlätta en återgång till förvärvslivet när man så önskar.
Haro anser att den som vårdar egna barn utför ett viktigt arbete och bör därför få gängse rätt till normal social trygghet.
I ett jämställt samhälle respekterar man varandras olikheter och inser värdet av att kunskap och färdigheter kan ta sig olika uttryck.
EKONOMI
Det nuvarande skattesystemet tar inte hänsyn till försörjningsbörda. Exempel på olika sätt att lösa skattefrågan för att öka familjernas chanser till flexibilitet står att finna i andra europeiska länder.
Haro ser skatt efter försörjningsbörda som ett möjligt familjepolitiskt alternativ.
Andra alternativ är en \\\"barnpeng\\\" lika för alla barn oavsett omsorgsform, en omsorgsersättning eller en förbättrad form av vårdnadsbidrag.
De unga som idag blir föräldrar har (p g a överbeskattningen, snedfördelningen av subventioner och transfereringar) i normala fall inga förutsättningar att leva på en lön, vilket tvingar många föräldrar att välja en barnomsorg de själva inte är nöjda med.
Många (främst kvinnor) försöker att jobba deltid, kvällar, nätter och helger för att kunna vara hemma med barnen mer än ett år. Starka politiska krafter arbetar medvetet för att få bort alla deltidsjobb. Motiveringen är att ingen kan leva på en halvtidslön, och att kvinnor måste kunna vara självförsörjande och oberoende.
Kanske detta är den nya kvinnofällan; i brist på deltidsjobb jobbar kvinnor mot sin vilja heltid och slits ut i förtid.
Haro anser att deltidsjobben är nödvändiga för att familjer i nuvarande läge skall ha ekonomisk möjlighet att själva kunna påverka hur man vill att barnen skall tas om hand och för att kunna ge dem mer av sin tid. Den lagstadgade rätten att arbete 75% (i nuläget fram till barnet fyller åtta år) bör förlängas, då även skolbarn behöver sina föräldrars tid.
Vård - och omsorgsinsatser har över lag låg status och tar man hand om egna barn erkänns man inte av samhället. Hemmaföräldrar gör idag en stor samhällsinsats genom att man nästan utan kostnader för samhället ger sina barn omsorg.
Man finns tillgänglig i sin närmiljö och har där en viss uppsikt och får därmed området att \\\"leva upp\\\".
Haro kräver att all vård och omsorg görs synlig och erkänns.
Egenvård av barn skall vara pensionsgrundande och räknas in i BNP eller bli föremål för s k satellitberäkning, för att hela dess omfattning och värde skall framgå med full tydlighet. Förslag värda att beakta har vid olika tillfällen framförts av forskare och debattörer, exempelvis förslag som innebär avdrag i deklarationen för hemarbete.
MILJÖARBETE
Att värna om miljön och naturen är allas angelägenhet, men ofta är det kvinnorna som i sin vardag känner mest oro, kanske för att de - all jämlikhetssträvan till trots - bär barnen. Miljöengagemanget driver många kvinnor att lägga ner mycket tid på att omsorgsfullt laga mat från bra råvaror, källsortera sopor, handla miljövänligt, laga, återanvända, baka, sy och odla - för miljöns och barnens skull. En livsstil som är tillfredsställande men tids- och arbetskrävande. Denna typ av arbete måste i en framtid synliggöras om miljöpolitiken ska bli trovärdig och möjlig att genomföra. Om människor inte ges tid och möjlighet att genom eget arbete ha en livsföring som är miljömässigt acceptabel och tillfredsställande måste möjligheten att köpa dessa tjänster finnas tillgänglig för alla.
Det är nödvändigt att i framtiden omvärdera synen på vad som är arbete.
Som den politiska utvecklingen har blivit är det framför allt traditionellt kvinnliga sysslor och kvinnliga värden som smygande har osynliggjorts mer och mer. Människors anpassning till denna nya ordning har lett till att färre och färre tar strid för de värden som håller på att gå förlorade. Och de största förlorarna är barnen....
|
|
|
 |
|
  |
|
|
Vill du bli medlem i haro eller kanske bara prenumerera på vår tidning? |
|
|
|
  |
|
|
Läs här om både nya och gamla böcker som berör föräldraskapet, familjelivet och samhällsdebatten! |
|
|
|
|
